Med den här texten vill jag lära er grunderna i asylrätten samt ge er en kort historisk tillbakablick.
Vi har haft reglerad invandring i Sverige sedan år 1927 då en utlänningslag antogs som kodifierade praxis som tidigare hade byggts upp på administrativ väg. Sedan dess har utlänningslagen anpassats till internationella överenskommelser (Flyktingkonventionen från 1951, Europakonventionen från 1950 som blev svensk lag 1995 och Tortyrkonventionen från 1984) samt till EU-rätten efter att Sverige blev medlem i EU 1995.
Nuvarande utlänningslag trädde i kraft den 31 mars 2006 och innehåller definitioner, bestämmelser och villkor för att en utlänning ska få resa in i, vistas och arbeta i Sverige.
Med asyl avses i utlänningslagen uppehållstillstånd som beviljas en utlänning för att personen ifråga är flykting eller alternativt skyddsbehövande.
Aktuell utlänningslag har kompletterats med en tillfällig lag ”begränsningslagen”, den trädde i kraft den 20 juli 2016 och ska gälla i högst tre år. Den här lagen var en av åtgärderna som regeringen presenterade den 24 november 2015 för att kraftigt minska antalet asylsökande. Lagen anpassar det svenska regelverket till EU:s miniminivå. Lagen ska inte tillämpas vid beslut för barn och barnfamiljer som registrerade sin ansökan hos Migrationsverket senast den 24 november 2015. Lagen begränsar möjligheterna till uppehållstillstånd enligt utlänningslagen i vissa fall och två tidigare tillståndsgrunder för asylsökande har tagits bort. Lagen ger också begränsad möjlighet till familjeåterförening.
Sedan 1 januari 1985 har permanenta uppehållstillstånd varit huvudregeln för den som söker asyl i Sverige, men med begränsningslagen är huvudregeln tidsbegränsade uppehållstillstånd. Flyktingar ska beviljas uppehållstillstånd på tre år och alternativt skyddsbehövande ska beviljas uppehållstillstånd på 13 månader. Tillstånden ska förlängas om skyddsbehovet kvarstår.
I dagligt tal brukar vi kalla alla människor på flykt för flyktingar, men detta är fel då det är ett juridiskt begrepp. En flykting är en person som vid en framåtsyftande bedömning riskerar förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp. Detta följer av utlänningslagen, EU-rätten och Flyktingkonventionen.
En alternativt skyddsbehövande är en person som vid en framåtsyftande bedömning löper risk att straffas med döden, utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Eller som civilperson löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt. Detta följer av utlänningslagen, EU-rätten, Europakonventionen och Tortyrkonventionen. Det råder ett absolut förbud att utvisa någon om det finns risk för att personen kommer att utsättas för tortyr.
Huvudregeln enligt utlänningslagen är att uppehållstillstånd ska sökas utanför Sverige, undantag är asylansökan som görs vid gränsen eller inne i Sverige. Det finns dock inga lagliga vägar in i EU och till Sverige för den som är i behov av skydd. Undantaget är de ca 1 900 kvotflyktingar Sverige tar emot varje år. Detta gör att asylsökande riskerar sina liv för att kunna ta sig till Sverige och söka asyl. Under 2016 dog 5 143 människor på flykt på Medelhavet.